usurpator

Svenska

Substantiv

Böjningar av usurpator	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	usurpator	usurpatorn	usurpatorer	usurpatorerna
Genitiv	usurpators	usurpatorns	usurpatorers	usurpatorernas

usurpator

1. person som usurperar; person som självsvådligt tar makten över något (oftast en stat eller ett rike); troninkräktare

   Carausius var en usurpator som utropade sig själv till kejsare över Brittanien.

   Etymologi: Belagt i svenskan från cirka 1740.

Översättningar

Översättningar

• engelska: usurper ^(en)
• franska: usurpateur ^(fr) m, usurpatrice ^(fr) f
• nederländska: usurpator ^(nl)
• portugisiska: usurpador ^(pt) m
• spanska: usurpador ^(es) m
• tyska: Usurpator ^(de)