SvenskaRedigera

AdjektivRedigera

tyende

  1. (reflexivt) som tyr sig, som söker sin tillflykt; presensparticip av ty
    ett barn tyende sig till modern

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av tyende  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tyende tyendet tyender tyenderne
Genitiv tyendes tyendets tyenders tyendernes

tyende n

  1. tjänstehjon, tjänare, tjänstefolk; presensparticip av ty
    Det er vanskeligt at sige, i hvilken egenskab hun blev der, hun var ikke noget tyende, men hun kom heller aldrig ind i salonen, når der var gæster, dertil var hendes stand altfor ringe.
    Det är svårt att säga, i vilken egenskap hon var där, hon var inte någon tjänare, men hon kom heller aldrig in i salongen, när det var gäster, därtill var hennes ställning alltför ringa.