Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av träng  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ träng trängen tränger trängerna
Genitiv trängs trängens trängers trängernas

träng

  1. militär enhet med uppgift att ombesörja sjukvård och förse trupper med förnödenheter och dylikt
    Etymologi: Av franska fart, tåg av trainer (”släpa, dra ut på”) av vulgärlatinets *traginare, av latinska trahō (”jag drar”), se dra.
  2. (ålderdomligt) tåg; sammankopplade vagnar och lok
    1854: Musikaliska äfventyr i Böhmen, Hector Berlioz:
    Då ni talar franska så väl, och trängen till Prag ej afgår förrän om två timmar, så får ni berätta mig det.
    Etymologi: Av engelska train (”tåg”), av franska train. Se ovan.

Verb redigera

träng

  1. böjningsform av tränga