träng

Svenska

Substantiv

Böjningar av träng	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	träng	trängen	tränger	trängerna
Genitiv	trängs	trängens	trängers	trängernas

träng

1. militär enhet med uppgift att ombesörja sjukvård och förse trupper med förnödenheter och dylikt

   Jämför: tross

   Etymologi: Av franska fart, tåg av trainer (”släpa, dra ut på”) av vulgärlatinets *traginare, av latinska trahō (”jag drar”), se dra.

2. (ålderdomligt) tåg; sammankopplade vagnar och lok

   1854: Musikaliska äfventyr i Böhmen, Hector Berlioz:

   Då ni talar franska så väl, och trängen till Prag ej afgår förrän om två timmar, så får ni berätta mig det.

   Etymologi: Av engelska train (”tåg”), av franska train. Se ovan.

Se även tesaurus: Sammanhang, Baksida, Stridsman

Verb

träng

1. böjningsform av tränga