tíð’

Se även tíð.

Bottniska

Adverb

tíð’

• uttal: tìː/, /tø̀ʏ̯ːd/, /téɪ̯ː

1. ofta

   Hann heilseð tíð’ pá ner søstrę.

   Han hälsade ofta på hos systern.

   Etymologi: Fornnordiska tíðuliga, tíðum adv. "ofta", det senare egentligen dat. pl. av tíðr adj. "vanlig".

   Synonymer: títt

Verb

tíð’

1. (reflexivt: tíð’ sig) vara begärlig efter parning, vara brunstig; om kor, getter, renar

   Etymologi: Fornnordiska tíða "ha lust till; längta efter".

   Synonymer: tídes