Se även spít’ och spit.

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

spít m

  1. förtret, harm, trots
    Hǫnð słó sondr spegjilĕnn i spítĕnn.
    I trots slog hand sönder spegeln.
    Hǫnð át ínt’ næ i spítĕnn.
    Etymologi: Fornnordiska spé eller spie; norska spe; norska spit; engelska spite; nederländska spijt; plattyska spiet; lettiska spîts; iriska och gaeliska spid. Jämför d. d. (Slesvik) spitleg "förtretlig"; gl. d. (Moth) spide "förtreta, ångra".
    Besläktade ord: spei