snille

Svenska

Substantiv

Böjningar av snille	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snille	snillet	snillen	snillena
Genitiv	snilles	snillets	snillens	snillenas

snille

1. (vardagligt) person med begåvning

   Synonymer: geni, begåvning, talang

   Sammansättningar: språksnille, universalsnille, mattesnille

2. (vardagligt) det att vara begåvad

   Synonymer: begåvning, talang

   Sammansättningar: snilleblixt

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet som fornsvenska snille, av fornnordiska snilli. Besläktat med svenska snial (”tjäck”), tyska Schnelle (”snabb”).

Översättningar

person med begåvning

• polska: geniusz ^(pl) m, talent ^(pl) m
• tyska: Geist ^(de) m, Genie ^(de) n

det att vara begåvad

• polska: talent ^(pl) m, uzdolnienie ^(pl) n