Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av slutkläm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ slutkläm slutklämmen slutklämmar slutklämmarna
Genitiv slutkläms slutklämmens slutklämmars slutklämmarnas

slutkläm u

  1. poängterad avslutning
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1873.[1]
    Se även tesaurus: Fullbordan, Tankeämne

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "slutkläm"