skarn

Svenska

Substantiv

Böjningar av skarn	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skarn	skarnet	skarn	skarnen
Genitiv	skarns	skarnets	skarns	skarnens

skarn (mineral)

skarn

1. (ålderdomligt) avskräde, avfall

   Etymologi: Av fornsvenska skarn (”något som avskilts”).

2. (ålderdomligt, nedsättande, överfört) prostituerad, sköka, hora

   1894: Den gamla goda tiden; från: "Nya dikter" (Gustaf Fröding):

   Min käring har svälten knäckt,
   min dotter är brukets skarn,
   förvaltaren själv är släkt
   med stackarens första barn.

3. (geologi) ansamling av kalciumsilikatmineral

Översättningar

prostituerad

• engelska: whore ^(en)
• polska: nierządnica ^(pl) f, ladacznica ^(pl) f, dziwka ^(pl) f, zdzira ^(pl) f

kalciumsilikatmineral

• engelska: skarn ^(en)
• polska: skarn ^(pl) m