skänkel

Svenska

Substantiv

Böjningar av skänkel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skänkel	skänkeln	skänklar	skänklarna
Genitiv	skänkels	skänkelns	skänklars	skänklarnas

skänkel

1. ben hos ryttare, ibland även hos djur
2. (överfört) rörlig arm som liknar ben, vanligen på redskap såsom sax eller tång

   Jämför: skalm

Besläktade ord

• skänkla