BottniskaRedigera

VerbRedigera

sitj’

  • uttal: /sɪ̀tʰː/ (Hössjö, Umeå); /sɛ̯̀ɪtʰː/, /sɛ̯̀ɪʨʰː/ (Skellefteå); /sìːtɪ/ (Luleå); /sɪ̀tʰːɪ/ (Kalix)
  1. sitta
    Vanliga konstruktioner: sitj’ rólig "hålla sig lugn"
    Etymologi: Av fornnordiska sitja.
    Grammatik: Pres. sg. sit, pret. sg. sæt, sát(t) eller sut, pl. sát’, sup. sǫtið, sitað eller sitið, pres. part. sitinn.
    Sammansättningar: sitjsjúk, sitjgera, sitjleik, situfátt