servitut

Svenska

Substantiv

Böjningar av servitut	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	servitut	servitutet	servitut	servituten
Genitiv	servituts	servitutets	servituts	servitutens

servitut

1. (juridik) begränsning av en fastighetsägares bestämmanderätt över egen fastighet eller mark

   Sammansättningar: avtalsservitut, personalservitut, servitutsavtal, servitutshavare, servitutsregel, servitutsrätt, servitutsrättighet, villaservitut

Översättningar

begränsning av en fastighetsägares bestämmanderätt över egen fastighet eller mark

• tyska: Grunddienstbarkeit f