sergeant

Svenska

Substantiv

Böjningar av sergeant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sergeant	sergeanten	sergeanter	sergeanterna
Genitiv	sergeants	sergeantens	sergeanters	sergeanternas

sergeant (2)

sergeant

1. grad inom det militära, i dag närmast över korpral och under förste sergeant, tidigare (före 2009) närmast över furir och under fänrik

   Etymologi: Av fornfranska sergeant, sergent, serjant, sergient, sergant (”tjänare”), av medeltidslatinska servientem, ackusativ av serviens, av latinska serviēns (”tillhandahållande, serverande, tjänande”), presensparticip av serviō ("tjäna, oftast som slav"), av servus ("tjänare, slav"), av urindoeuropeiska *ser-wo- (”väktare, skyddare”), möjligtvis av *ser- ("binda, sätta ihop").

2. röd-gul-randigt vägmärke som markerar tillfälliga hinder, till exempel vägarbeten

Översättningar

grad inom det militära, i dag närmast över korpral och under förste sergeant, tidigare (före 2009) närmast över furir och under fänrik

• belarusiska: сяржа́нт m
• bokmål: sersjant m
• bulgariska: сержа́нт m
• danska: sergent u
• engelska: sergeant ^(en)
• esperanto: serĝento
• estniska: seersant
• finska: kersantti ^(fi)
• franska: sergent ^(fr)
• isländska: liðþjálfi ^(is) m
• italienska: sergente ^(it)
• katalanska: sergent ^(ca) m
• kroatiska: narednik m, vȍdnīk m
• lettiska: seržants m
• litauiska: seržantas m
• makedonska: водник m, наредник m
• nederländska: sergeant ^(nl)
• nynorska: sersjant m
• polska: sierżant ^(pl) m
• portugisiska: sargento ^(pt) m
• rumänska: sergent ^(ro) m
• ryska: сержа́нт ^(ru) m
• serbiska: на́реднӣк ^(sr) m, во̏днӣк m
• slovakiska: čatár m
• slovenska: vódnik m
• spanska: sargento ^(es) m
• tjeckiska: četař ^(cs) m
• turkiska: çavuş ^(tr)
• tyska: Stabsunteroffizier ^(de) m
• ukrainska: сержа́нт m
• ungerska: szakaszvezető ^(hu)
• uzbekiska: serjant ^(uz)

röd-gul-randigt vägmärke som markerar tillfälliga hinder, till exempel vägarbeten