rovdjur

Svenska

Substantiv

Böjningar av rovdjur	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rovdjur	rovdjuret	rovdjur	rovdjuren
Genitiv	rovdjurs	rovdjurets	rovdjurs	rovdjurens

rovdjur

1. däggdjur i ordningen Carnivora, som livnär sig på andra djur

   1925: Lantbrukets historia, Herman Juhlin-Dannfelt:

   Bland rovdjuren gjorde varg, som fanns ända ned i Skåne, största skadan […].

   Vesslor och hermeliner är våra två minsta rovdjur.

   Se även: betesdjur, parasiter, rovfåglar

2. (zoologi) allmän beteckning för ett djur som fångar och dödar ett annat djur för att äta av det

Etymologi: Belagt i språket sedan 1702.

Översättningar

däggdjur

• bokmål: rovpattedyr, rovdyr ^(no)
• danska: rovdyr ^(da)
• engelska: predator ^(en)
• finska: petoeläin ^(fi), petoeläimet ^(fi)
• franska: prédateur ^(fr) m
• kvänska: peto
• nederländska: roofdier ^(nl)
• polska: drapieżnik ^(pl) m
• portugisiska: predador ^(pt) m
• ryska: хищник ^(ru) m
• slovakiska: dravec ^(sk) m
• spanska: predador ^(es) m, depredador ^(es) m
• tjeckiska: dravec m
• turkiska: yırtıcı hayvan ^(tr)
• tyska: Raubtier ^(de) n