roga

Bottniska

Verb

roga

1. ragla

   Hánn gikk og roga kring gulfen.

   Han gick och raglade kring golvet.

   Hánn roga át yms’ vegga.

   Han raglade åt ömse väggar.

   Etymologi: Jämför isländska ráfa "vackla, gå med vacklande gång".

   Synonymer: kaga, rangl’, riga

Substantiv

Böjningar av roga	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	roga	rogann	roga	rogana
Dativ		roganum		rogum

roga m

1. lång och smal trädtelning
2. ett lutande förtorkat smalt träd

Sammansättningar: tyrroga

Litteratur

• Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 520