Se även REM.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av rem  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rem remmen remmar remmarna
Genitiv rems remmens remmars remmarnas
 
remmar på en ryggsäck

rem

  1. smalt band av läder e.d.; platt snöre
    Synonymer: band, bindel, bälte, list, remsa, slejf, stropp, träns, remtyg
    Sammansättningar: bärrem, drivrem, fläktrem, läderrem, livrem, piskrem, remdrift, remskiva, remtyg, skorem, svångrem
    Fraser: ligga som en rem efter marken, lägga på en rem, skära breda remmar ur någons hud

ÖversättningarRedigera

IndonesiskaRedigera

SubstantivRedigera

rem

  1. (maskinteknik) broms (anordning som motverkar rörelse)
    Etymologi: Av nederländska rem (”broms”).
    Fraser: rem cakram, rem darurat

NederländskaRedigera

SubstantivRedigera

rem

  1. (maskinteknik) broms (anordning som motverkar rörelse)
    Sammansättningar: remvloeistof