BottniskaRedigera

VerbRedigera

rít’

  • uttal: /rìːt/, /rø̀ʏ̯ːt/, /rɛ̀ɪ̯ːt/
  1. rita upp eller rätta upp något
    Rít stangę̆ uppett’ veggjĕnn.
    Ställ stången upprätt uppefter väggen.
  2. peka med något åt något
    Rít ínt’ fíngrĕð át ǿgę á mig.
    Peka ej fingret åt ögonen på mig.
    Rít handę̆ dítát.
    Peka med handen ditåt.
  3. framräcka, sträcka fram
    Rít fræmm handę̆!
    Rít fræmm fótĕnn!
    Tánă rít’ fræmm génum skónă.
    Hǫnð rítt’ spjútĕð mót bjernum.
  4. rikta
    Hǫnð ríteð byssę [byssä] át um.
  5. resa sig höja sig; om höga resliga föremål
    Heð rít’ nóv hǿgt upp i veðrĕð turnĕð dernă.
    Det där tornet reser sig tämligen högt upp i luften.
  6. reta
    Heð rít’ át ǿgum.
    Det sticker i ögonen, är mig obehagligt.
    Användning: Brukas i talesätt om obehagliga föremål eller om arbeten, som man ogärna eller med ledsnad åtager sig.
 
Etymologi: Etymologiskt identisk med svenska rätta, räta, fornnordiska rétta; till rétt "rak".
Grammatik: Pret. rítt’ eller ríteð, sup. rítt.
Fraser: rít’ frá sig handę̆, vara rítt át ǿgum á ein