orientering

Svenska

Substantiv

Böjningar av orientering	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orientering	orienteringen	orienteringar	orienteringarna
Genitiv	orienterings	orienteringens	orienteringars	orienteringarnas

Symbolen för orientering

orientering

1. (sport) som går ut på att hitta utsatta kontroller med hjälp av en karta på kortast möjliga tid
2. (mental förmåga) veta var man är

Etymologi: Belagt i språket sedan 1838.

Besläktade ord: orientera

Sammansättningar: orienteringsförmåga, orienteringskarta, orienteringsklubb, orienteringslöpare, orienteringslöpning, orienteringspunkt, orienteringsfigur, orienteringstavla, orienteringstävling, orienteringsämne, orienteringsövning

Översättningar

sport

• engelska: orienteering ^(en)
• finska: suunnistaminen ^(fi), suunnistus ^(fi)
• franska: course d'orientation ^(fr) f
• isländska: ratleikur m
• portugisiska: orientação ^(pt) f
• ryska: ориентирование ^(ru) n
• tyska: Orientierungslauf ^(de) m

mental förmåga

• tyska: Orientierung ^(de) f