Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av ordsnok  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ordsnok ordsnoken ordsnokar ordsnokarna
Genitiv ordsnoks ordsnokens ordsnokars ordsnokarnas

ordsnok u

  1. (nedsättande) person som lusläser texter för att hitta (snoka efter) detaljer att anmärka
    1968: Ingmar Bergman på teatern, Henrik Sjögren:
    Molière ger eleganta avbasningar åt pryda ordsnokar, professionella bättrevetare och tyranniska smakdomare.
    1974: Vilhelm Mobergs emigrantepos, Gunnar Eidevall:
    Dessa ord fälldes av Moberg vid den s. k. Medborgarhusdebatten den 18 januari 1951, där Moberg tog till orda mot de "ordsnokar" som gått till angrepp mot användandet av "fula ord" i romanen Utvandrarna.
    Etymologi: Möjligen myntat av Vilhelm Moberg.