ordonnans

Svenska

Substantiv

Böjningar av ordonnans	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ordonnans	ordonnansen	ordonnanser	ordonnanserna
Genitiv	ordonnans	ordonnansens	ordonnansers	ordonnansernas

ordonnans u

1. militär med uppgift att framföra order eller rapporter

   Etymologi: Från tyska Ordonnanz, från franska ordonnance, av franska ordonner (”anordna”) + suffixet -ance.

   Sammansättningar: ordonnansofficer

Översättningar

militär med uppgift att framföra order eller rapporter

• tyska: Ordonnanz ^(de) f