orb

Svenska

Substantiv

Böjningar av orb	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orb	orben	orber	orberna
Genitiv	orbs	orbens	orbers	orbernas

orb

1. oskarp rund figur som kan framträda på fotografier då partiklar (ofta damm) blir mer upplysta av kamerans blixt, på grund av att partiklarna då reflekterar ljus mellan objektivet och den optiska axeln som samtidigt hamnat kraftigt ur fokus

   Etymologi: Ytterst från latinska orbis (”cirkel, krets”)

Se även

• aberration

Engelska

Substantiv

Böjningar av orb	Singular	Plural
Nominativ	orb	orbs
Genitiv	orb's	orbs'

orb

1. orb
2. klot
3. riksäpple

   Crown, orb and sceptre.

   Krona, riksäpple och spira.

Rumänska

Adjektiv

orb m, n

1. blind

   Besläktade ord: orbire