Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av ohägn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ohägn ohägnet ohägn ohägnen
Genitiv ohägns ohägnets ohägns ohägnens

ohägn

  1. (lättare) skadegörelse, skada (särskilt om sådan på egendom, mark och växtlighet vållad av djur)
    1865: Protokoll fördt hos vällofliga Borgareståndet å Landtdagen i Helsingfors 1863-1864, 3:e bandet, s. 131:
    Hvad särskildt angår gasledningar, så kan genom å dem föröfvadt ohägn ganska stora skador åstadkommas och äfven menniskolif förspillas.
    2003: Litteraturens örtagårdsmästare: Karl Otto Bonnier och hans tid, Per I. Gedin:
    Borgerlighetens estetiska företrädare Carl G. Laurin skrev om "Det ohägn de kubistiska och de futuristiska riktningarna i måleriet ha gjort".
  2. (i försvagad betydelse) förtret, obehag, trassel
    2005: Svedjerök, oxhandel, fiskebönder: ur tre sydsvenska byars historia, Claes Siöstedt:
    Svedjefallens ogräs ställde knappast till med något större ohägn. Man brände, röjde, sådde och skördade några få år, sedan fick gräs och örter bli början på naturens återtåg.
 
Etymologi: Bildat av o- + hägn.

Översättningar redigera