Svenska redigera

Adjektiv redigera

Böjningar av obeväpnad  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum obeväpnad
Neutrum obeväpnat
Bestämd
singular
Maskulinum obeväpnade
Alla obeväpnade
Plural obeväpnade
  Predikativt
Singular Utrum obeväpnad
Neutrum obeväpnat
Plural obeväpnade
Kompareras inte.
Adverbavledning obeväpnat

obeväpnad

  1. (om person) som inte bär vapen; (ibland mer allmänt) som inte är försedd med vapen
    Militären sköt skarpt mot de obeväpnade demonstranterna.
    Mannen var obeväpnad när han greps.
    2005 (2 sep): Svensk polis skjuter oftare än norsk (SvD):
    Norge är det enda nordiska land som har obeväpnade poliser [...]
    2007 (22 juni): Rånare greps på bar gärning (DN):
    Under rånet larmades polisen och när den obeväpnade mannen klev ut genom dörren stod en polispatrull och väntade på honom.
    2012 (25 juni): Ännu ett turkiskt plan besköts (SVT):
    Det turkiska stridsflygplan som i helgen sköts ner vid den syriska gränsen var ute på en obeväpnad testflygning, enligt Turkiet.
    Antonymer: beväpnad

Översättningar redigera