nedbrytning

Svenska

Substantiv

Böjningar av nedbrytning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nedbrytning	nedbrytningen
Genitiv	nedbrytnings	nedbrytningens

nedbrytning

1. (biologi) process där organiskt material som till exempel döda växter och djur bryts ner till oorganiskt materia

   Synonymer: mineralisering

   Besläktade ord: bryta ned, nedbrytare

   Se även: förmultna

Översättningar

process där organiskt material bryts ner

• engelska: decomposition ^(en)
• finska: hajoaminen ^(fi)
• spanska: degradación ^(es) f
• tyska: Zersetzung ^(de) f