mute

Engelska

Adjektiv

mute

1. tyst, dämpad, stum

   Användning: Nämns ofta i samband med en funktion på vissa apparater, som används för att tillfälligt koppla bort mikrofon eller högtalare utan att avbryta in- eller uppspelningen.

Se även

• sekretessknapp

Substantiv

Böjningar av mute	Singular	Plural
Nominativ	mute	mutes
Genitiv	mute's	mutes'

mute

1. person som inte har förmågan att tala
2. (musik) sordin

Verb

Böjningar av mute	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	mute	mutes	mute
Preteritum	◀	muted	▶
Perfektparticip	◀	muted	▶
Presensparticip	◀	muting	▶

mute

1. tysta, dämpa
2. (teknik) mjuta; stänga av mikrofonen vid digitalt samtal

Lettiska

Substantiv

mute

1. mun

Tyska

Verb

mute

1. böjningsform av muten