moll

Svenska

Substantiv

Böjningar av moll 2	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	moll	mollen
Genitiv	molls	mollens

moll

• uttal: mɔlː

1. (musik, oböjligt) beteckning för tonart vars treklang består av grundton, liten ters och kvint (t.ex. c-ess-g)
2. en sorts tunt bomullstyg

   Etymologi: Ursprungligen med betydelsen "mjuk".

Översättningar

musik — se även översättningar på mollskala

• danska: mol ^(da)
• engelska: minor ^(en)
• franska: mode mineur
• italienska: scala minore
• kinesiska: 小調 (xiǎodiào)
• tyska: Moll ^(de)

en sorts tunt bomullstyg