magnet

Svenska

Substantiv

Böjningar av magnet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	magnet	magneten	magneter	magneterna
Genitiv	magnets	magnetens	magneters	magneternas

magnet

1. kropp som ger upphov till ett magnetfält

   Tidiga kompassnålar bestod av magneter som tillverkats av järn med någon procent kol, och segelsten.

   Sammansättningar: elektromagnet, hästskomagnet, kylskåpsmagnet, magnetfält, magnetpol, magnetsinne, stavmagnet

   Besläktade ord: magnetisk, magnetism

Översättningar

kropp som ger upphov till ett magnetfält

• afrikaans: magneet
• alemanniska: Magnet
• belarusiska: магніт m
• bulgariska: магнит m
• danska: magnet ^(da) u
• engelska: magnet ^(en)
• esperanto: magneto ^(eo)
• estniska: magnet ^(et)
• finska: magneetti ^(fi)
• franska: aimant ^(fr) m
• grekiska: μαγνήτης ^(el)
• isländska: segull ^(is) m
• italienska: magnete ^(it) m, calamita ^(it) f
• katalanska: imant ^(ca) m
• lettiska: magnēts m
• litauiska: magnetas m
• nederländska: magneet ^(nl) f
• persiska: آهنربا
• polska: magnes ^(pl) m
• portugisiska: ímã ^(pt) m
• rumänska: magnet ^(ro) m
• ryska: магнит ^(ru) m
• slovakiska: magnet m
• slovenska: magnet ^(sl) m
• spanska: imán ^(es) m, magnete m
• swahili: sumaku
• tjeckiska: magnet ^(cs) m
• turkiska: mıknatıs ^(tr)
• tyska: Magnet ^(de) m
• ukrainska: магніт m
• ungerska: mágnes ^(hu)
• uzbekiska: magnit ^(uz)

Albanska

Substantiv

magnet

1. magnet

   Besläktade ord: magnetik, magnetizëm

Danska

Substantiv

u

magnet

1. magnet

Engelska

Substantiv

Böjningar av magnet	Singular	Plural
Nominativ	magnet	magnets
Genitiv	magnet's	magnets'

magnet

• uttal: ˈmæg.nɪt

1. magnet

Estniska

Substantiv

magnet

1. magnet

Indonesiska

Substantiv

magnet

1. magnet

Adjektiv

magnet

1. magnetisk

   Fraser: medan magnet

Rumänska

Substantiv

magnet

1. magnet

Slovakiska

Substantiv

magnet

1. magnet

Slovenska

Substantiv

magnet

1. magnet

Tjeckiska

Substantiv

magnet

1. magnet

   Besläktade ord: magnetický