måste

Svenska

Substantiv

Böjningar av måste	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	måste	måstet	måsten	måstena
Genitiv	måstes	måstets	måstens	måstenas

måste

1. det som man är tvungen till

Översättningar

nödvändighet

• engelska: must ^(en), obligation ^(en), duty ^(en)
• franska: devoir ^(fr) m
• tyska: Zwang ^(de) m, Verpflichtung ^(de) f, Muss ^(de) n

Verb

Böjningar av måste	Aktiv
Infinitiv	måsta1
Presens	måste
Preteritum	måste
Supinum	måst
Imperativ	–
Particip
Presens	–
Perfekt	–
Not: Se grammatikrubriken

måste

1. (modalt hjälpverb) indikerar att det finns ett krav på att subjektet i meningen ska göra något; uttrycker nödvändighet

   Du måste städa ditt rum idag, annars får du ingen middag.

   1915: Fasans dal, Arthur Conan Doyle:

   Nu ska vi inte uppehålla er längre, och jag beklagar, att vi måst besvära er vid ett sådant tillfälle, sade inspektören.

   Synonymer: vara tvungen att (kan böjas på normalt sätt)

2. böjningsform av måsta

Grammatik: Infinitiven måsta förekommer i vissa dialekter, däribland finlandssvenska, men inte i rikssvenskan. I sverigesvenskan används behöva i infinitiv och behövde i preteritum medan det inte förekommer någon suppletiv böjning i finlandssvenskan.

Översättningar

uttrycker nödvändighet

• belarusiska: му́сіць impf
• bokmål: måtte ^(no)
• engelska: must ^(en), have to ^(en)
• finska: pakko ^(fi)
• franska: devoir ^(fr) (infinitiv)
• färöiska: mega
• isländska: verða ^(is) /að/, hljóta ^(is), eiga ^(is) /að/
• japanska: なければならない, なければなりません, なければいけない, なければならぬ, なきゃ ^(ja) (talspråk), なきゃいけない, なきゃならない
• malajiska: perlu
• polska: musieć ^(pl)
• ryska: должен ^(ru)
• tjeckiska: muset ^(cs)
• tyska: müssen ^(de)
• ukrainska: му́сити ^(uk) impf