koxa
Svenska redigera
Verb redigera
| Böjningar av koxa | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | koxa | koxas |
| Presens | koxar | koxas |
| Preteritum | koxade | koxades |
| Supinum | koxat | koxats |
| Imperativ | koxa | – |
| Particip | ||
| Presens | koxande, koxandes | |
| Perfekt | koxad | |
koxa
- (dialektalt) betrakta, titta
- Jag koxade på en fin tavla igår.
- 1749: Carl von Linnés resa till Skåne:
- Lyktan står inemot södersta udden för de sjöfarande, att de ej må stranda på revet [...] Revet syntes här och där koxa utur vattnet.
- Lyktan står inemot södersta udden för de sjöfarande, att de ej må stranda på revet [...] Revet syntes här och där koxa utur vattnet.
- Etymologi: Av fornsvenska koxa, motsvarande äldre danska koxe; avledning av dialektala koka, koga, "titta", danska kåge, koge, "kika", norska koga, "kika"; norska och isländska kaga, "kika". Andra förekommande former är gucka, guxa, kucka, kuxa (Ockelbo).