knyta
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av knyta | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | knyta | knytas |
Presens | knyter | knyts, knytes |
Preteritum | knöt | knöts |
Supinum | knutit | knutits |
Imperativ | knyt | – |
Particip | ||
Presens | knytande, knytandes | |
Perfekt | knuten |
knyta
- binda ihop snören eller trådar så det bildas en en knut
- Jag måste knyta mina skosnören.
- Sammansättningar: anknyta
- Fraser: knyta ihop säcken, knyta vänskapsband
- (reflexivt: knyta sig) gå och lägga sig (i sängen för att sova)
- Oj vad trött jag är, jag ska nog gå och knyta mig.
- Synonymer: gå till kojs
- Jämför: sussa kudde
- Etymologi: Av fornsvenska knyta, av urgermanska *knŭtian, av urindoeuropeiska *nod- ("att binda").
- Grammatik: I ålderdomligare svenska förekommer även preteritumformen knytte och supinumformen knytt. Dialektalt eller vardagligt förkommer även supinumformen knytit och perfektparticipen knyten.
- Fraser: knyta an, knyta upp