kavalkad

Svenska

Substantiv

Böjningar av kavalkad	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kavalkad	kavalkaden	kavalkader	kavalkaderna
Genitiv	kavalkads	kavalkadens	kavalkaders	kavalkadernas

kavalkad u

1. procession av ryttare, högtidligt tåg till häst; ursprungligen avseende framstöt med ryttaravdelning i kavalleri

   1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Sven Hedin:

   Vårt tåg växte efterhand till en väldig kavalkad, som travade framåt landsvägen och stundtals försvann i gulgråa skyar av damm.

2. lång rad av festliga, högtidliga eller uppsluppna händelser

   Sammansättningar: filmkavalkad, musikkavalkad, kavalkadfilm

Etymologi: Av franska cavalcade, av italienska cavalcata, avledning av italienska cavalcare (”rida”) efter senlatinska caballicare, till latinska caballus (”häst”); jämför kavall.

Översättningar

procession av ryttare, högtidligt tåg till häst

• engelska: cavalcade ^(en)
• franska: cavalcade ^(fr) f
• katalanska: cavalcada ^(ca) f
• nederländska: cavalcade ^(nl) f
• polska: kawalkada ^(pl) f
• portugisiska: cavalgada ^(pt) f
• ryska: кавалька́да ^(ru) f (kavalkáda)
• spanska: cabalgada ^(es) f
• tyska: Kavalkade ^(de) f