karate

Se även Karate, karaté och kárate.

Svenska

Substantiv

Böjningar av karate	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karate	karaten
Genitiv	karates	karatens

karate

1. (kampsport) en japansk kampsport som ursprungligen kommer från ön Okinawa

   På fritiden tränar flera av ungdomarna karate.

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate), av 空 kara ("tom") och 手 te ("hand").

Sammansättningar

• karatedräkt
• karatefilm
• karatemästare
• karateslag
• karatespark
• karateträning
• karateutövare

Översättningar

kampsport

• bokmål: karate m
• bosniska: karate
• danska: karate
• engelska: karate ^(en)
• esperanto: karateo ^(eo)
• finska: karate ^(fi)
• franska: karaté ^(fr) m
• isländska: karate n
• japanska: 空手 ^(ja) (からて ^(ja), karate)
• katalanska: karate ^(ca) m
• kroatiska: karate
• polska: karate ^(pl) n
• portugisiska: caratê ^(pt) m
• ryska: карате ^(ru) m (karaté)
• spanska: karate ^(es) m, kárate ^(es) m
• tjeckiska: karate ^(cs) n
• turkiska: karate ^(tr)
• ungerska: karate ^(hu)

Bokmål

Substantiv

karate m

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Bosniska

Substantiv

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Danska

Substantiv

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Engelska

Substantiv

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Finska

Substantiv

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Indonesiska

Substantiv

karate

1. (kampsport) karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Isländska

Substantiv

karate n

1. (kampsport) karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Katalanska

Substantiv

karate m

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

   Besläktade ord: karateka

Kroatiska

Substantiv

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Polska

Substantiv

karate n

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Spanska

Substantiv

karate m

1. karate

   Varianter: kárate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

   Besläktade ord: karateca

Tjeckiska

Substantiv

karate n

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Turkiska

Substantiv

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

Ungerska

Substantiv

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).