kälke

Svenska

Substantiv

Böjningar av kälke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kälke	kälken	kälkar	kälkarna
Genitiv	kälkes	kälkens	kälkars	kälkarnas

kälke

1. färdmedel med två medar för att färdas på snö, framförallt av typen avsedd för lek

   Se även: ackja, bob, pulka, släde, sparkstötting

Översättningar

Översättningar

• bokmål: kjelke mf
• finska: kelkka ^(fi)
• polska: sanki ^(pl) pl
• turkiska: kızak ^(tr)
• tyska: Schlitten ^(de) m, Rodel ^(de) m, Rodelschlitten ^(de) m