hermelin

en hermelin i sommarpäls

Svenska

Substantiv

Böjningar av hermelin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hermelin	hermelinen	hermeliner	hermelinerna
Genitiv	hermelins	hermelinens	hermeliners	hermelinernas

hermelin

1. en art (Mustela erminea) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten hermelin

   Synonymer: lekatt

   Etymologi: Av fornsvenska hermelin, av medelhögtyska hermelin, av fornhögtyska harmo (”vessla”) med en diminutivändelse (jämför tyska -lein), av urgermanska *harmô (”vessla”).

Översättningar

mårddjur

• belarusiska: гарнастай m
• bokmål: røyskatt ^(no) m
• bretonska: erminig ^(br)
• danska: lækat ^(da) u, hermelin ^(da)
• engelska: ermine ^(en), stoat ^(en)
• estniska: kärp ^(et)
• finska: kärppä ^(fi)
• franska: hermine ^(fr) f
• färöiska: roysikøttur m
• isländska: hreysiköttur ^(is) m
• italienska: ermellino ^(it) m
• lettiska: sermulis
• litauiska: šermuonėlis
• nynorska: røyskatt m
• polska: gronostaj ^(pl) m
• ryska: горностай ^(ru) m
• spanska: armiño ^(es) m
• turkiska: kakım ^(tr)
• tyska: Hermelin ^(de) f
• ukrainska: горностай ^(uk) m

Danska

Substantiv

Böjningar av hermelin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hermelin	hermelinen	hermeliner	hermelinerne
Genitiv	hermelins	hermelinens	hermeliners	hermelinernes

hermelin u

1. hermelin

Fornsvenska

Substantiv

hermelin m

1. hermelin

   Synonymer: lǣkatter