Se även har, hår och här.

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av hár  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hár háre hár hára
Dativ   háren   három

hár n

  • uttal: /hóːɾ/, /hɑ́ːɾ/
  1. (anatomi) hår
    Etymologi: Av fornnordiska hár (”hår”).
    Sammansättningar: hárfleit’ "fläta", hárgjerð "beskaffenhet hos hår", hárludinn "oredigt i hår el. päls", hárskjurð "hårfäste", hársvarð "hårbotten", øghár "ögonfrans"
    Besläktade ord: hár’, nýhæring

IsländskaRedigera

AdjektivRedigera

  1. hög
  2. lång, om människor

SubstantivRedigera

Böjningar av hár  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hár hárið hár hárin
Ackusativ hár hárið hár hárin
Dativ hári hárinu hárum hárunum
Genitiv hárs hársins hára háranna

hár n

  1. (anatomi) hår