Se även gúll.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av gull  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gull gullet gull gullen
Genitiv gulls gullets gulls gullens

gull

  1. (ålderdomligt, dialektalt, poetiskt, i fraser) guld
    Användning: gull tillhör talspråket, medan guld tillhör skrivspråket; dock tenderar guld alltmera att bli den vanligaste formen även i talspråk.
    Sammansättningar: blågull, gullhöna, gullpeng, gullregn, gullring, gullstol, gullviva, gulläpple
  2. (smeksamt, slang) älskling
    Men nu ropar gullet att maten är klar.
    Besläktade ord: gullegris, gullig, hjärtegull

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

gull

  1. guld

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av gull  Singular Plural
Nominativ gull gulls
Genitiv gull's gulls'

gull

  1. mås, trut; individ inom familjen måsar och trutar

FäröiskaRedigera

SubstantivRedigera

gull

  1. guld

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av gull  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gull gullið gull gullin
Ackusativ gull gullið gull gullin
Dativ gulli gullinu gullum gullunum
Genitiv gulls gullsins gulla gullanna

gull n

  1. guld

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

gull

  1. guld