Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av grav  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ grav graven gravar gravarna
Genitiv gravs gravens gravars gravarnas

grav

  1. plats där en död ligger begraven
    Jämför: grift, kenotaf, krypta, mausoleum, sarkofag, urnlund, vilostad
    Riksdagen har röstat för regeringens förslag om halverad tillåten tid mellan dödsfall och begravning så att den avlidne får i graven snabbare.
    Fraser: (konkreta) /vila i graven, lägga/följa ngn i graven, följa ngn till graven
    Sammansättningar: brandgrav, båtgrav, familjegrav, flatmarksgrav, gravfynd, gravgåva, gravhäll, gravhög, gravkapell, gravkammare, gravkulle, gravkor, gravplats, gravplundring, gravrum, gravskick, gravskrift, gravsten, gravsättning, gravvård, gravöl, skengrav, kungagrav, massgrav, skengrav, vikingagrav
    Fraser: (idiom) från vaggan till graven, gräva någons grav, gräva sin egen grav, gå i graven, stå med ena foten i graven, mörkt som i graven, resa sig ur graven, snurra i sin grav, spotta på någons grav, stå på gravens rand, ta med sig i graven, tyst som i graven, vända sig i graven
  2. (bildligt) döden
    från vaggan till graven
  3. (enbart i vissa sammansättningar, annars ålderdomligt) långsträckt fördjupning, naturlig eller grävd i särskilt syfte, t. ex. runt en borg
    Sammansättningar: djuphavsgrav, oceangrav, torvgrav, märgelgrav, vallgrav, skyttegrav, löpgrav
    Se även: (långsträckta fördjupningar) fåra, kanal, ränna, dike, grop, dal, ravin
    Antonymer: (långsträckta upphöjningar) vall, damm, bank
 
Etymologi: Av fornsvenska graf.[1] Jämför med ursprung till grop, gruva, gräva.

Översättningar redigera

Adjektiv redigera

Böjningar av grav  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum grav gravare  
Neutrum gravt
Bestämd
singular
Maskulinum grave gravaste
Alla grava
Plural grava
  Predikativt
Singular Utrum grav gravare gravast
Neutrum gravt
Plural grava
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (gravt)?

grav

  1. allvarlig, svårartad, djup
  2. (lingvistik) (oböjligt) om den ordaccent där röstens tonhöjd sjunker under uttalet av den ordstavelse som har huvudtryck
    Orden mage, hoppar, fordon och talman har grav accent.
 
Etymologi: Av franska grave, av latinska gravis (”tung”).[2]

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "grav", läst 2024-01-19
  2. Svensk etymologisk ordbok: "grav", läst 2024-01-19