Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av gestikulera  Aktiv Passiv
Infinitiv gestikulera gestikuleras
Presens gestikulerar gestikuleras
Preteritum gestikulerade gestikulerades
Supinum gestikulerat gestikulerats
Imperativ gestikulera
Particip
Presens gestikulerande, gestikulerandes
Perfekt

gestikulera

  1. göra rörelser med kroppen, vanligen primärt händerna, armarna, huvudet, oftast för att understryka det man säger eller förklara eller förtydliga det eller bestyrka eventuell implicit underton i sitt budskap
    Han var tvungen att gestikulera för att artikulera det komplexa begreppet.
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1636, under inflytande från franska och tyska av latinska gesticulari (”spela pantomim”),[1], till gesticulus, diminutivform av gestus.[2]
    Besläktade ord: gest, gestik

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk ordbok: "gestikulera"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "gestikulera"