gehör

Se även Gehör.

Svenska

Substantiv

Böjningar av gehör	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gehör	gehöret
Genitiv	gehörs	gehörets

gehör

1. förmåga att uppfatta musik med en sådan grad av medvetenhet och förståelse att det blir möjligt att på ett stilriktigt sätt återge och gestalta det hörda

   Sammansättningar: gehörslära, gehörsspel

   Fraser: absolut gehör, perfekt gehör

   Jämför: hörsel

2. gensvar, bifall, medhåll

Översättningar

förmåga att uppfatta musik

• litauiska: (muzikinė) klausa f
• ryska: слух ^(ru) m (sluch)
• tyska: Gehör ^(de) n