Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av fräcking  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fräcking fräckingen fräckingar fräckingarna
Genitiv fräckings fräckingens fräckingars fräckingarnas

fräcking u

  1. (övervägande negativt) fräck person; någon som är inte skäms för sitt (illa) beteende; person som agerar själviskt (och oetiskt)
    1967: Ormjägarna på Sinai, Josef Stenlund:
    Den fräckingen tycks strunta blankt i Muhammeds bud: »Den gifta kvinnan får inte visa sig ute med obeslöjat ansikte.»
  2. (vardagligt, övervägande positivt) fräck person; någon som är cool, tuff, morsk och orädd, som agerar efter sin egen vilja (trots vad andra må tycka)
 
Etymologi: Bildat av fräck + suffixet -ing.
Jämför: fräckis