förmjukning

Svenska

Substantiv

Böjningar av förmjukning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förmjukning	förmjukningen	förmjukningar	förmjukningarna
Genitiv	förmjuknings	förmjukningens	förmjukningars	förmjukningarnas

förmjukning

1. (lingvistik) ljudförändring (i vissa språk) där klusil förändras till en ”mjukare” frikativa

   Att bokstaven K uttalas som den gör i körsbär, kan kallas för en förmjukning.

   1946: Dialekt och riksspråk i bohuslänsk socken, s. 259, Bertil Björseth:

   Förmjukningen p t k > b d g är i många avseenden det intressantaste draget i D.