dumma
Svenska
redigeraVerb
redigera| Böjningar av dumma | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | dumma |
| Presens | dummar |
| Preteritum | dummade |
| Supinum | dummat |
| Imperativ | dumma |
| Particip | |
| Presens | – |
| Perfekt | – |
dumma
- (reflexivt: dumma sig) medvetet bete sig illa, agera med illasinnade avsikter, säga dumheter
- (reflexivt: dumma sig) krångla, ställa till besvär
- 1998: Rembrandt till sin dotter, Per Agne Erkelius:
- Alltid var det någon fänrik som vecklade ut deras fana, vilket ibland tog hela kvällen i anspråk, med tiden hade den blivit alltmer tilltrasslad och oresonlig, den dummade sig.
- Alltid var det någon fänrik som vecklade ut deras fana, vilket ibland tog hela kvällen i anspråk, med tiden hade den blivit alltmer tilltrasslad och oresonlig, den dummade sig.
- 2007: Isdraken, Mikael Engström:
- Årorna trasslade och dummade sig, men Bengt hade tålamod som Baloo.
- Årorna trasslade och dummade sig, men Bengt hade tålamod som Baloo.
- 1998: Rembrandt till sin dotter, Per Agne Erkelius:
- Se även tesaurus: Andefattigdom, Oskicklighet, Dumhuvud
Adjektiv
redigeradumma
- böjningsform av dum