disting

Svenska

Substantiv

Böjningar av disting	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	disting	distinget	disting	distingen
Genitiv	distings	distingets	distings	distingens

disting n

1. (asatro) alla svears ting, som ursprungligen stod i sammanhang med den gamla förkristna offerfesten disablot i Gamla Uppsala i slutet av februari eller i mars då även marknad hölls

   1819 (3 feb): Diwerse kungörelser: (Upsala Tidning):

   Ett eller twå rum med meubler äro under Distingen att hyra; underrättelse därom lämnar Victualiehandlaren Nyman.

   Varianter: disating

Rumänska

Verb

disting

1. böjningsform av distinge