can

Engelska

Substantiv

Böjningar av can	Singular	Plural
Nominativ	can	cans
Genitiv	can's	cans'

can

1. kanna; burk, konservburk

Verb

Böjningar av can 1.1 - 1.2	Singular			Plural
	1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	can	can, (canst)	can	can
Preteritum	could	could	could	could
Perfektparticip	(couth)	(couth)	(couth)	(couth)
Presensparticip	–	–	–	–

Böjningar av can 2.1	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	can	cans	can
Preteritum	◀	canned	▶
Perfektparticip	◀	canned	▶
Presensparticip	◀	canning, vard. cannin'	▶

can 1 (hjälpverb i presens)

1. kunna, känna till /hur man skall göra/
2. kunna, ha tillgång till /att göra något/
3. få, kunna, ha tillåtelse att

can 2

1. konservera
2. avskeda

   Synonymer: fire, dismiss, lay off, sack

3. hålla tyst

Grammatik

• För definition 1 saknas infinitiv och presensparticip. Som infinitiv kan be able to användas. "couth" i perfektparticip är ålderdomligt och används mycket sällan. Den formen brukar oftas ersättas med lämplig form av "been able to".
• För definition 1 är presensformen canst, för andra person singular, ålderdomlig.

Besläktade ord

• cannot
• can't

Azerbajdzjanska

Substantiv

can

1. själ, ande
2. varelse, väsen
3. kropp
4. kraft, styrka

Etymologi

Från persiska جان (jān), "själ, synlig ande, liv", varifrån även turkiska can och armeniska ջան (dzjan) kommer.

Galiciska

Substantiv

can m

1. hund

   Etymologi: Från latin canis

   Besläktade ord: cadela

Interlingua

Substantiv

can

1. hund
2. (del av revolver eller gevär) hane

Iriska

Verb

can

• uttal: /kan̪ˠ]/

1. sjunga

Italienska

Substantiv

can m

1. (poetisk variant av cane) hund

Occitanska

Substantiv

can m

1. hund

Spanska

Substantiv

Böjningar av can	Singular	Plural
Maskulinum	can	canes

can m

1. hund

   Etymologi: Från latin canis. Jämför arumänska cãne, portugisiska cão, italienska cane och franska chien.

   Synonymer: cachorro, chucho, perro, pichicho

Turkiska

Substantiv

can

• uttal: /dʒan/

1. själ, ande
2. varelse
3. älskling