BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

brakakast n

  1. eg. att vid brottning hastigt och kraftigt gjort kullkastande
  2. säges i allmänhet om vad som raskt, kraftigt och lyckligt samt på särdeles utmärkt eller ovanligt sätt utföres, eller om någon plötsligt och oförmodat vunnen fördel, eller också tvärtom
    Han gjol rett ä brakakast då n sköut två bjenna ve ett skott.
    Han gjorde det riktigt bra, när han sköt två björnar med ett skott.