bowling

Svenska

Substantiv

Böjningar av bowling	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bowling	bowlingen
Genitiv	bowlings	bowlingens

man som spelar bowling

bowling

1. sport som går ut på att rulla ett klot längs en lång bana och med detta försöka välta så många käglor som möjligt som står vid banans slut

   Vill du spela bowling med oss i kväll?

   Bowlingen är hans liv.

   Etymologi: Av engelska bowling, åtminstone sedan 1910-talet.

   Besläktade ord: bowla, bowlare

   Sammansättningar: bowlinghall, bowlingklot, bowlingkägla, bowlingsko, bowlingskola, bowlingtävling, discobowling, strumpbowling

Översättningar

Översättningar

• asturiska: bolu americanu m, boliche
• belarusiska: бо́ўлінг m
• bokmål: bowling
• bulgariska: бо́улинг m
• danska: bowling ^(da)
• engelska: bowling ^(en)
• franska: bowling ^(fr) m
• isländska: keila ^(is) f
• lettiska: boulings m
• litauiska: boulingas m
• polska: kręgle ^(pl) pl
• ryska: бо́улинг ^(ru) m
• spanska: boliche ^(es) m
• tyska: Kegeln ^(de) n, Bowling ^(de) n
• ukrainska: бо́улінг m

Bokmål

Substantiv

bowling m

1. bowling

Danska

Substantiv

Böjningar av bowling	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bowling	bowlingen
Genitiv	bowlings	bowlingens

bowling u

1. bowling

Engelska

Adjektiv

bowling

1. presensparticip av bowl

Verb

bowling

1. böjningsform av bowl