blotfrid

Svenska

Substantiv

Böjningar av blotfrid	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blotfrid	blotfriden
Genitiv	blotfrids	blotfridens

blotfrid u

1. (asatro) stund av frid som utlyses runt en blotplats inför påbörjandet av ett blot

   1926: Flintyxan, Harald Wretman:

   Lot hade stört blotfriden och slagit översteprästen och var alltså dubbelt hemfallen åt offerstraffet.

   1973: Eldforsen, Helmer Linderholm:

   Frömund stammade lamslagen: ”Nå, vem är du själv då som känner mig sål väl... en korsman som törs bryta blotfriden...?"

   2003: Rottrådar: handbok för historielösa, Anette Nyqvist:

   Han står vid avgudabilderna och utlyser »blotfrid på gården« 

   2017 (22 jun): Midsommarblot tar tillvara på sommarens ljus (Fria Tidningen):

   Under blotfriden bjuder man in makter och gudar som man vill ska närvara, exempelvis Frej, Freja och Sunna.

   2018 (25 feb): Asatron växer i Sverige: ”Vill ses som andra religioner” (Dagens Nyheter):

   Härmed utlyser jag blotsfrid och vid Tyrs namn håller vi blotsfriden och lämnar trätor utanför cirkeln.

   2019 (21 apr): De välkomnar våren med blot (Upsala Nya Tidning):

   Sedan går de i procession till blotplatsen där blotsfrid utlyses.

   Varianter: blotsfrid (mindre vanligt)

   Synonymer: blotsfred (ovanligt)