bestämning

Svenska

Substantiv

Böjningar av bestämning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bestämning	bestämningen	bestämningar	bestämningarna
Genitiv	bestämnings	bestämningens	bestämningars	bestämningarnas

bestämning u

1. handlingen att bestämma (räkna ut) något
2. (grammatik) ord som närmare preciserar frasens huvudord, t.ex. ett attribut i en nominalfras (där huvudordet är ett substantiv)

   I nominalfrasen 'fina katter' är 'fina' en bestämning, ett s.k. attribut, till huvudordet 'katter'.

Besläktade ord: bestämbar, bestämma, bestämmande, bestämmelse

Se även tesaurus: Särskildhet, Tillägg

Översättningar

handlingen att bestämma något

ord som närmare preciserar frasens huvudord, t.ex. ett attribut i en nominalfras (där huvudordet är ett substantiv)

• tyska: Bestimmung ^(de) f