berömmelse

Svenska

Substantiv

Böjningar av berömmelse	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	berömmelse	berömmelsen
Genitiv	berömmelses	berömmelsens

berömmelse

1. det att vara berömd (=känd och omtyckt av allmänheten)

Översättningar

det att vara berömd

• bokmål: berømthet ^(no)
• engelska: fame ^(en)
• franska: célébrité ^(fr) f, renommé ^(fr) f
• portugisiska: fama ^(pt) f
• ryska: слава ^(ru) f
• tyska: Ruhm ^(de) m, Berühmheit f