bann

Se även Bann.

Svenska

Substantiv

Böjningar av bann	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bann	bannet	bann	bannen
Genitiv	banns	bannets	banns	bannens

bann

1. (kristendom) utestängning från kyrklig gemenskap (som straff för allvarliga förseelser som villolära och ohörsamhet mot kyrkomyndighet)

   Fraser: lysa /någon/ i bann (bannlysa)

   Sammansättningar: bannbulla, bannlysning

Bokmål

Substantiv

bann

1. (kristendom) utestängning från kyrklig gemenskap

   Sammansättningar: bannlyse, bannlysning, bannbulle

2. (religion) dömande till evig osalighet

   Synonymer: fordømmelse

   Fraser: lyse [noen/noe] i bann

Isländska

Substantiv

bann

1. förbud

   Synonymer: forboð

   Besläktade ord: banna

   Sammansättningar: aðflutningsbann, hafnbann, viðskiptabann, vínbann

2. bannlysning; kortform av kirkjubann

   Synonymer: bannfæring

Luxemburgiska

Verb

bann

1. böjningsform av bannen

Nynorska

Substantiv

bann

1. (kristendom) utestängning från kyrklig gemenskap

   Sammansättningar: bannlyse, bannlysing, bannbulle

2. (religion) dömande till evig osalighet

   Fraser: lyse i bann

Tyska

Verb

bann

1. böjningsform av bannen