baner

Svenska

Substantiv

Böjningar av baner	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	baner	baneret	baner	baneren
Genitiv	baners	banerets	baners	banerens

detalj från bayeuxtapeten, föreställandes en normandryttare som fanar ett triangulärt baner på sin lans

baner (banér)

• uttal: baˈne:r

1. (militärt) vapenflagga eller mindre sorts buren fana på en stång som representerar någon viss person eller militärt förband och används som tecken vid en samling människor

   1977: Shardik, Richard Adams, övers. Else Lundgren:

   De yeldashayska officerarnas röster, det stjärnprydda baneret som fladdrade på muren ovanför trädgården, fälttecknen som bars av soldaterna runt omkring honom – alltsammans antog med ens sin entydiga och fruktansvärda mening.

   Sammansättningar: banerförare, riksbaner

   Jämför: flagga, fana, standar, banderoll

2. böjningsform av ban

Översättningar

fana på en stång som används som tecken vid en samling människor

• bokmål: banner
• engelska: banner ^(en)
• frisiska: banier ^(fy)
• italienska: stendardo ^(it) m, vessillo ^(it) m
• katalanska: banderola ^(ca)
• sicilianska: stinnardu
• tyska: Banner ^(de) n